Psaltaren 146

1 Halleluja! Lova HERREN, min själ.

Хвали, душо моја, Господа.

2 Jag vill lova HERREN, så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

Хвалићу Господа за живота свог, певаћу Богу свом док ме је год.

3 Förliten eder icke på furstar, icke på en människoson, han kan icke hjälpa.

Не уздајте се у кнезове, у сина човечијег, у ког нема помоћи.

4 Hans ande måste sin väg, han vänder tillbaka till den jord varav han är kommen; då varda hans anslag om intet.

Изиђе из њега дух, и врати се у земљу своју: тај дан пропадну све помисли његове.

5 Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud, den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,

Благо ономе, коме је помоћник Бог Јаковљев, коме је надање у Господу, Богу његовом,

6 till honom som har gjort himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, till honom som håller tro evinnerligen,

Који је створио небо и земљу, море и све што је у њима; који држи веру увек,

7 som skaffar rätt åt de förtryckta, som giver bröd åt de hungrande. HERREN löser de fångna,

Чини суд онима којима се чини криво; даје храну гладнима. Господ дреши свезане,

8 HERREN öppnar de blindas ögon, HERREN upprättar de nedböjda, HERREN älskar de rättfärdiga,

Господ отвара очи слепцима, подиже оборене, Господ љуби праведнике.

9 HERREN bevarar främlingar, faderlösa och änkor uppehåller han; men de ogudaktigas väg vänder han i villa.

Господ чува дошљаке, помаже сироти и удовици; а пут безбожнички превраћа.

10 HERREN är konung evinnerligen, din Gud, Sion, från släkte till släkte. Halleluja!

Господ је цар довека, Бог твој, Сионе, од колена до колена. Алилуја.