Psaltaren 144

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

Alabado sea el Dios de mi fortaleza, enseñando a mis manos el uso de la espada, y a mis dedos el arte de luchar;

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

Él es mi fortaleza y mi Roca; mi alta torre y mi salvador; mi guardián y mi esperanza: él me da autoridad sobre mi gente.

3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

Señor, ¿qué es el hombre, que lo tienes en mente? o el hijo del hombre que lo tomas en cuenta?

4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

El hombre es como un aliento: su vida es como una sombra que se va rápidamente.

5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

Desciende, oh SEÑOR, de tus cielos; toca y deja que las montañas emitan humo.

6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

Con tus relámpagos envíalos en vuelo: envía tus flechas para su destrucción.

7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

Extiende tu mano de lo alto; líbrame, sácame a salvo de las grandes aguas, y de las manos de hombres extraños;

8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

En cuyas bocas hay palabras falsas, Y su diestra es diestra de mentira.

9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

Te haré una nueva canción, oh Dios; Te haré melodía en un instrumento de diez cuerdas y salterio.

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

Dios es quien da salvación a los reyes; y quien mantuvo a su siervo David de la espada hiriente.

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Hazme libre, y sácame de las manos de hombres extraños, en cuyas bocas hay palabras falsas, y cuya diestra es diestra de mentira.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

Nuestros hijos son como plantas altas y jóvenes; y nuestras hijas como las piedras brillantes de la casa de un rey;

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

Nuestros almacenes están llenos de todas las cosas buenas; y nuestras ovejas dan a luz a miles y a miles en nuestros campos.

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

Nuestros bueyes están bien cargados; nuestras vacas dan a luz de manera segura; no hay salida, y no hay grito de dolor en nuestros lugares abiertos.

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Feliz es la nación cuyos caminos están tan ordenados; sí, feliz es la nación cuyo Dios es el Señor.