Psaltaren 144

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

Salmo de David. BENDITO sea Jehová, mi roca, que enseña mis manos á la batalla, y mis dedos á la guerra:

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

Misericordia mía y mi castillo, altura mía y mi libertador, escudo mío, en quien he confiado; el que allana mi pueblo delante de mí.

3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

Oh Jehová, ¿qué es el hombre, para que de él conozcas? ¿ó el hijo del hombre, para que lo estimes?

4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

El hombre es semejante á la vanidad: sus días son como la sombra que pasa.

5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

Oh Jehová, inclina tus cielos y desciende: toca los montes, y humeen.

6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

Despide relámpagos, y disípalos; envía tus saetas, y contúrbalos.

7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

Envía tu mano desde lo alto; redímeme, y sácame de las muchas aguas, de la mano de los hijos extraños;

8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Cuya boca habla vanidad, y su diestra es diestra de mentira.

9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

Oh Dios, á ti cantaré canción nueva: con salterio, con decacordio cantaré á ti.

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

Tú, el que da salud á los reyes, el que redime á David su siervo de maligna espada.

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Redímeme, y sálvame de mano de los hijos extraños, cuya boca habla vanidad, y su diestra es diestra de mentira.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

Que nuestros hijos sean como plantas crecidas en su juventud; nuestras hijas como las esquinas labradas á manera de [las de] un palacio;

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

Nuestros graneros llenos, provistos de toda suerte [de grano]; nuestros ganados, que paran á millares y diez millares en nuestras plazas:

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

[Que] nuestros bueyes estén fuertes para el trabajo; [que] no [tengamos] asalto, ni [que hacer] salida, ni grito de alarma en nuestras plazas.

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Bienaventurado el pueblo que tiene esto: bienaventurado el pueblo cuyo Dios es Jehová.