< Psaltaren 144 >

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Ra Anumzamo'a nagri hankave have mani'negu hu'na Agri agi'a husga huntegahue. Agrake'za nazane nazankonena eri hankavenetino, ha'ma hu'zana rempi hunenamie.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
Agra vagaore avesizama'areti avesinenantea Anumza mani'neankino, hankave vihuni'a mani'ne. Agrake'za fraki kumani'a mani'neno, nagura'vazino ete nenavre. Agra hankoni'a mani'negena, agripinka fraki'na nemanugeno, ru moparega vahetamina zamazeri nagafi atrege'na kegava hunezamantoe.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Vahera tagra nankna zaga mani'nonkenka, Ra Anumzamoka kegava hunerantenka, vahetfankura antahintahi hakarea nehane?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Na'ankure vahe'ma mani'nonana, vahe'mo agonafinti magoke zupa asimu antegeno viankna nehuta, zage rentegeno vahe amema'amo efore huteno ame huno fanane hiaza huno vahe'mota nemanuna knatimo'a ame' huno nevie.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Ra Anumzamoka anami mona eri ankro hunka eramio. Ana nehunka agonaramintera kazana eme avako hugeno tevegumo'a vemagu vemagu huno marerino.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Kopasi'na atregeno ruganani huno vuno eno nehuno, Kagri'ma ha'ma renegantaza vahera zamahe panani hino. Kagra keveraminka'a ahetrenka zamazeri koro huge'za freho.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Anagamu monafinkati kazana antefenka atrenka, tima hageno eme nazeri nenakrifintira naza hunka nagura nevazinka, ru vahe'mokizmi hankavefintira nagu'vazio.
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Ana vahe'mo'za havi nanekege nehu'za, ana hugahune hu'za huvempa nehazanagi, ana zana osugahaze.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
Anumzamoka kasefa zagame hu'na kagika'a erisga hugahue. Nagra 10ni'a nofi'ma me'nea hapu zavena nehe'na, zagamera hu'na kagika'a ahentesga hugahue.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
Kagrake'za kini vahera hankavea zaminke'za, ha' vahe'zamia hara huzamagate nerazagenka, eri'za vaheka'amo'na Deviti'na nagu'vazinke'za ha' vahe'nimo'za bainati kazinura nahe ofri'naze.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Ha' vahenimokizmi hankavefintira nagu'vazinka ete navro. Ana vahe'mo'za havi nanekege nehu'za, ana hugahune hu'za huvempa nehazanagi, havige nehaze.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Tagri ne' mofavre naga'mo'za zafamo ame huno hageno mareneriaza hu'za, ame hu'za ra ome hanaze. Mofa'ne nagatimo'za kini vahe'mofo noma vazisgama nehia zafaraminte'ma avasasema hunentaza kna hanaze.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Ruzahu ruzahu ne'zamo, ne'zama nentona nompina avitesie. Sipisipi afu kevutimo'za rama'a tauseni'a kasenente'za, rama'a 10 tauseni'a kasentesageno sipisipi afu'ma nentona keginamo'a avitesiegu nave'nesie.
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
Hagi bulimakao afutimo'za rama'a zantmi eri'za esaze. Tagri kumamofo have keginafintira ha' vahe'mo'za kama hage'za mareriza vahera zamavare'za kina ome huozmantesaze. Ana hanigeno ran kumatimofo kuma amunompima, knazama fore hige'za zavi krafama nehaza zana omanesie.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Iza'o e'inahu asomu'ma erisania vahe'mo'a muse hugahie. Ana nehanigeno Ra Anumzamo'ma zamagri Anumzama manisia vahe'mo'za muse hugahaze.

< Psaltaren 144 >