Psaltaren 144

1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;

De David, à l'occasion de Goliath. Béni soit le Seigneur mon Dieu, qui dresse mes mains à la bataille, et mes doigts à la guerre.

2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.

Ma miséricorde et mon refuge, mon salut, mon défenseur et mon appui, j'ai espéré en Celui qui me soumet mon peuple.

3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?

Seigneur, qu'est-ce donc que l'homme pour que tu te sois révélé à lui, ou le fils de l'homme pour que tu tienne compte de lui?

4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

L'homme est semblable à la vanité même; ses jours passent comme une ombre.

5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.

Seigneur, incline tes cieux, et descends; touche les montagnes, et elles s'en iront en fumée.

6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.

Fais briller des éclairs, et tu les réduiras en poudre; lance tes traits, et tu les troubleras.

7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,

Envoies d'en haut ta main, délivre-moi, retire-moi des grandes eaux et des mains des fils d'étrangers.

8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Leur bouche a dit des paroles vaines, et leur droite est une main d'iniquité.

9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,

O Dieu; je te chanterai un cantique nouveau, je chanterai pour toi sur la harpe à dix cordes.

10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.

Tu donnes le salut aux rois; tu as sauvé David, ton serviteur, du glaive cruel.

11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.

Délivre-moi, retire-moi des mains des fils d'étrangers dont la bouche a dit des paroles vaines, et dont la droite est une main d'iniquité.

12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;

Leurs fils sont comme des rejetons fleurissants en leur jeunesse; leurs filles sont arrangées et parées comme l'idole d'un temple.

13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;

Leurs celliers sont massifs, regorgeant de telle chose et de telle autre; leurs brebis sont fécondes, et se multiplient dans leurs pacages.

14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --

Leurs bœufs sont gras; leurs murs n'ont ni éboulements ni brèches; on n'entend pas de cris dans leurs demeures.

15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.

Heureux, disent-ils, le peuple qui a de tels biens: mais plus heureux le peuple dont le Seigneur est le Dieu!