Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
[A Psalm off] David. Blessed be the LORD my rock, which teacheth my hands to war, [and] my fingers to fight:
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
My lovingkindness, and my fortress, my high tower, and my deliverer; my shield, and he in whom I trust; who subdueth my people under me.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
LORD, what is man, that thou takest knowledge of him? or the son of man, that thou makest account of him?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Man is like to vanity: his days are as a shadow that passeth away.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Bow thy heavens, O LORD, and come down: touch the mountains, and they shall smoke.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Cast forth lightning, and scatter them; send out thine arrows, and discomfit them.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Stretch forth thine hand from above; rescue me, and deliver me out of great waters, out of the hand of strangers;
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
I will sing a new song unto thee, O God: upon a psaltery of ten strings will I sing praises unto thee.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
It is he that giveth salvation unto kings: who rescueth David his servant from the hurtful sword.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Rescue me, and deliver me out of the hand of strangers, whose mouth speaketh vanity, and their right hand is a right hand of falsehood.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
When our sons shall be as plants grown up in their youth; and our daughters as corner stones hewn after the fashion of a palace;
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
[When] our garners are full, affording all manner of store; [and] our sheep bring forth thousands and ten thousands in our fields;
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
[When] our oxen are well laden; [when there is] no breaking in, and no going forth, and no outcry in our streets;
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Happy is the people, that is in such a case: [yea], happy is the people, whose God is the LORD.
