Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
“By David.” Blessed be the Lord my Rock, who exerciseth my hands for the battle, my fingers for the war:
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
My kindness, and my strong-hold; my high tower, and my deliverer; my shield, and he in whom I trust; who subdueth my people under me.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Lord, what is man, that thou takest cognizance of him: the son of a mortal, that thou regardest him!
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Man is like the breath: his days are like a passing shadow.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
O Lord, bend thy heavens, and come down: touch the mountains, that they may smoke.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Cast forth lightning, and scatter them: send out thy arrows, and confound them.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Stretch out thy hands from above; rid me, and deliver me out of great waters, from the hand of the children of the stranger.
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Whose mouth speaketh vanity, and whose right hand is the right hand of falsehood.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
O God, a new song will I sing unto thee: upon the ten-stringed psaltery will I sing praises unto thee.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
[Thou art he] that giveth victory unto kings: who riddeth David his servant from the evil-bringing sword.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Rid me, and deliver me from the hand of the children of the stranger, whose mouth speaketh vanity, and whose right hand is the right hand of falsehood.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
So that our sons may be like plants, grown up in their youth: our daughters, like corner-pillars, sculptured in the model of a palace.
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
May our garners be full, furnishing all manner of store: our sheep bringing forth thousands and ten thousands in our open pastures.
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
May our oxen be strong to labor: may there be no breach, nor migration, nor loud complaint in our streets.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Happy the people, that fare thus: happy the people, whose God is the Lord.
