Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
A Psalme of David. Blessed be the Lord my strength, which teacheth mine hands to fight, and my fingers to battell.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
He is my goodnes and my fortresse, my towre and my deliuerer, my shield, and in him I trust, which subdueth my people vnder me.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Lord, what is man that thou regardest him! or the sonne of man that thou thinkest vpon him!
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Man is like to vanitie: his dayes are like a shadow, that vanisheth.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Bow thine heauens, O Lord, and come downe: touch the mountaines and they shall smoke.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Cast forth the lightning and scatter them: shoote out thine arrowes, and consume them.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Send thine hand from aboue: deliuer me, and take me out of the great waters, and from the hand of strangers,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Whose mouth talketh vanitie, and their right hand is a right hand of falsehood.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
I wil sing a new song vnto thee, O God, and sing vnto thee vpon a viole, and an instrument of ten strings.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
It is he that giueth deliuerance vnto Kings, and rescueth Dauid his seruant from the hurtfull sworde.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Rescue me, and deliuer me from the hand of strangers, whose mouth talketh vanitie, and their right hand is a right hand of falshood:
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
That our sonnes may be as the plantes growing vp in their youth, and our daughters as the corner stones, grauen after the similitude of a palace:
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
That our corners may be full, and abounding with diuers sorts, and that our sheepe may bring forth thousands and ten thousand in our streetes:
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
That our oxen may be strong to labour: that there be none inuasion, nor going out, nor no crying in our streetes.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Blessed are the people, that be so, yea, blessed are the people, whose God is the Lord.
