Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Blessed be the Lord my God, who teacheth my hands to fight, and my fingers to war.
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
My mercy, and my refuge: my support, and my deliverer: My protector, and I have hoped in him: who subdueth my people under me.
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
Lord, what is man, that thou art made known to him? or the son of man, that thou makest account of him?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Man is like to vanity: his days pass away like a shadow.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
Lord, bow down thy heavens and descend: touch the mountains and they shall smoke.
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
Send forth lightning, and thou shalt scatter them: shoot out thy arrows, and thou shalt trouble them.
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
Put forth thy hand from on high, take me out, and deliver me from many waters: from the hand of strange children:
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Whose mouth hath spoken vanity: and their right hand is the right hand of iniquity.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
To thee, O God, I will sing a new canticle: on the psaltery and an instrument of ten strings I will sing praises to thee.
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
Who givest salvation to kings: who hast redeemed thy servant David from the malicious sword:
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Deliver me, And rescue me out of the hand of strange children; whose mouth hath spoken vanity: and their right hand is the right hand of iniquity:
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
Whose sons are as new plants in their youth: Their daughters decked out, adorned round about after the similitude of a temple:
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
Their storehouses full, flowing out of this into that. Their sheep fruitful in young, abounding in their goings forth:
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
Their oxen fat. There is no breach of wall, nor passage, nor crying out in their streets.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
They have called the people happy, that hath these things: but happy is that people whose God is the Lord.
