Psaltaren 144
1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lärde mina armar att kriga, mina händer att strida;
Af David. Lovet være HERREN, min Klippe, som oplærer mine hænder til Strid, mine Fingre til Krig,
2 min nåds Gud och min borg, mitt värn och min räddare, min sköld och min tillflykt, han som lägger mitt folk under mig.
min Miskundhed og min Fæstning, min Klippeborg, min Frelser, mit Skjold og den, jeg lider paa, som underlægger mig Folkeslag!
3 HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne, en människoson, att du tänker på honom?
HERRE, hvad er et Menneske, at du kendes ved det, et Menneskebarn, at du agter paa ham?
4 En människa är lik en fläkt, hennes dagar såsom en försvinnande skugga.
Mennesket er som et Aandepust, dets Dage som svindende Skygge.
5 HERRE, sänk din himmel och far ned, rör vid bergen, så att de ryka.
HERRE, sænk din Himmel, stig ned og rør ved Bjergene, saa at de ryger;
6 Låt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
slyng Lynene ud og adsplit Fjenderne, send dine Pile og indjag dem Rædsel;
7 Räck ut dina händer från höjden, fräls mig och rädda mig ur de stora vattnen, ur främlingarnas hand,
udræk din Haand fra det høje, fri og frels mig fra store Vande,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
fra fremmedes Haand, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehaand.
9 Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära, till tiosträngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
Gud, jeg vil synge dig en ny Sang, lege for dig paa tistrenget Harpe,
10 dig som giver seger åt konungarna, dig som frälste din tjänare David från det onda svärdet.
du, som giver Konger Sejr og udfrier David, din Tjener.
11 Fräls mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand är en falskhetens hand.
Fri mig fra det onde Sværd, frels mig fra fremmedes Haand, de, hvis Mund taler Løgn, hvis højre er Løgnehaand.
12 När våra söner stå i sin ungdom såsom högväxta plantor, våra döttrar lika hörnstoder, huggna såsom för palatser;
I Ungdommen er vore Sønner som højvoksne Planter, vore Døtre er som Søjler, udhugget i Tempelstil;
13 när våra visthus äro fulla och skänka förråd på förråd; när våra får öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
vore Forraadskamre er fulde, de yder Forraad paa Forraad, vore Hjorde føder Tusinder, Titusinder paa vore Marker,
14 när våra oxar gå rikt lastade; när ingen rämna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut såsom fånge, när intet klagorop höres på våra gator --
fede er vore Okser; intet Murbrud, ingen Udvandring, ingen Skrigen paa Torvene.
15 saligt är det folk som det så går; ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
Saligt det Folk, der er saaledes stedt, saligt det Folk, hvis Gud er HERREN!
