Psaltaren 142

1 En sång av David; en bön, när han var i grottan. Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

Uma contemplação de David, quando ele estava na caverna. Uma Oração. Eu choro com minha voz para Yahweh. Com minha voz, peço misericórdia a Javé.

2 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

Eu apresento minha reclamação diante dele. Eu lhe conto meus problemas.

3 När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

When meu espírito estava dominado dentro de mim, você conhecia minha rota. No caminho em que eu ando, eles esconderam uma armadilha para mim.

4 Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

Look à minha direita, e veja; pois não há ninguém que se preocupe comigo. O refugiado fugiu de mim. Ninguém se importa com a minha alma.

5 Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: "Du är min tillflykt, min del i de levandes land."

Eu chorei para você, Yahweh. Eu disse: “Você é meu refúgio”, minha porção na terra dos vivos”.

6 Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

Listen ao meu grito, pois estou em necessidade desesperada. Livrem-me de meus perseguidores, pois eles são fortes demais para mim.

7 För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.

Bring minha alma fora da prisão, que eu possa dar graças ao seu nome. Os justos me cercarão, para você será bom para mim.