Psaltaren 142

1 En sång av David; en bön, när han var i grottan. Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.

Kathutkung: Devit, Lungngoum thung aonae koehoi a sak e Kai teh, BAWIPA koevah ka hram. BAWIPA koe hram laihoi ka kâhei.

2 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.

Na hma lah ka phuenangnae ka pâpho teh, ka reithainae hai a hmalah ka dei pouh.

3 När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag skall gå hava de lagt ut snaror för mig.

Ka muitha ni ka thungvah a puen toteh, Bawipa nang dueng ni doeh kaie lamthung teh na panue. Taminaw ni ka dawn e lamthung dawkvah, tangkam hah arulahoi a patûng awh.

4 Skåda på min högra sida och se: där finnes ingen som kännes vid mig. Ingen tillflykt återstår för mig, ingen finnes, som frågar efter min själ.

Aranglah na khet teh na panue. Kai na kapanuekkhaikung apihai awm hoeh. Ka yawng nahane lam hai awm hoeh. Ka hringnae kapasaikung hai awm hoeh.

5 Jag ropar till dig, o HERRE, jag säger: "Du är min tillflykt, min del i de levandes land."

Oe BAWIPA kai teh nang koe vah ka hramki toe. Nang teh kai ni kângue e lah na o teh, kahringnaw onae ram dawk kaie kaham lah ao telah kai ni ka dei.

6 Akta på mitt rop, ty jag är i stort elände; rädda mig från mina förföljare, ty de äro mig övermäktiga.

Kai ni ka hram e lawk hah na thai pouh haw. Bangkongtetpawiteh, kai teh puenghoi runae ka kâhmo toe. Kai na karektapnaw kut dawk hoi na hlout sak haw. Bangkongtetpawiteh, ahnimouh teh kai hlak a tha ao awh.

7 För min själ ut ur fängelset, så att jag får prisa ditt namn. Omkring mig skola de rättfärdiga församlas, när du gör väl mot mig.

Bawipa nange min ka pholen thai nahanelah kai hah thongim thung hoi na rasat haw. Hottelah hawinae na sak toteh, tami kalannaw ni kai hah na kalup awh han.