Psaltaren 141

1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, då jag nu ropar till dig.

מזמור לדוד יהוה קראתיך חושה לי האזינה קולי בקראי לך׃

2 Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.

תכון תפלתי קטרת לפניך משאת כפי מנחת ערב׃

3 Sätt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr.

שיתה יהוה שמרה לפי נצרה על דל שפתי׃

4 Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar tillsammans med män som göra vad orätt är; av deras läckerheter vill jag icke äta.

אל תט לבי לדבר רע להתעולל עללות ברשע את אישים פעלי און ובל אלחם במנעמיהם׃

5 Må den rättfärdige slå mig i kärlek och straffa mig; det är såsom olja på huvudet, och mitt huvud skall icke försmå det. Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas, genom att det går dem illa;

יהלמני צדיק חסד ויוכיחני שמן ראש אל יני ראשי כי עוד ותפלתי ברעותיהם׃

6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall då höra att mina ord äro ljuvliga.

נשמטו בידי סלע שפטיהם ושמעו אמרי כי נעמו׃

7 Såsom när man har plöjt och ristat upp jorden, så ligga våra ben kringströdda vid dödsrikets rand. (Sheol h7585)

כמו פלח ובקע בארץ נפזרו עצמינו לפי שאול׃ (Sheol h7585)

8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min själ.

כי אליך יהוה אדני עיני בכה חסיתי אל תער נפשי׃

9 Bevara mig för de snaror som de lägga ut på min väg och för ogärningsmännens giller.

שמרני מידי פח יקשו לי ומקשות פעלי און׃

10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag går oskadd förbi.

יפלו במכמריו רשעים יחד אנכי עד אעבור׃