Psaltaren 14

1 För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: "Det finnes ingen Gud." Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

ME pweipwei o kin indinda nan monion i: Jota Kot. Jota katepa’rail, o arail tiak meid jued; jota amen mia, me kin wia me mau.

2 HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

Ieowa kin ireron aramaj akan jan nanlan, pwen majani, ma amen mia, me lolekon o rapaki Kot.

3 Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

A ir karoj juedelar o karoj jota kon on, jota me kin wiada me mau, jota amen.

4 Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

Irail karoj me kin wiada mejued, jota ar lolekon, o me kin kawela nai aramaj akan, lao medi kila, a re jota kin likwir on Ieowa?

5 Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

I waja re kin majak, pwe Kot kotikot ren kadaudok en me pun kan.

6 Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

Komail kin kawela inon en me luet; aki Ieowa, me a kin kaporoporeki.

7 Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

O i men, jauaj pan Ijrael en kodo jan nan Jion, o Ieowa en kotin lapwada japwilim a jalidi kan! I me Iakop pan injenemauki o Ijrael pan pereperenki.