Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",

Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.