Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Jehová, tú me has examinado, y conocido.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Tú has conocido mi sentarme y mi levantarme, has entendido desde lejos mis pensamientos.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Mi senda, y mi acostarme has rodeado; y todos mis caminos has conocido.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Porque aun no está la palabra en mi lengua, y, he aquí, Jehová, tú la supiste toda.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Detrás y delante tú me formaste; y pusiste sobre mí tu mano.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Más maravillosa es la ciencia que mi capacidad: alta es, no puedo comprenderla.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

¿A dónde me iré de tu Espíritu? ¿y a dónde huiré de delante de ti?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Si subiere a los cielos, allí estás tú; y si hiciere mi estrado en el infierno, héte allí. (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Si tomare las alas del alba, y habitare en el cabo de la mar,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

Aun allí me guiará tu mano; y me trabará tu diestra.

11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",

Si dijere: Ciertamente las tinieblas me encubrirán: aun la noche resplandecerá por causa de mí.

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Aun las tinieblas no encubren nada de ti; y la noche resplandece como el día: las tinieblas son como la luz.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Porque tú poseiste mis riñones; cubrísteme en el vientre de mi madre.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Confesarte he, porque terribles y maravillosas son tus obras: estoy maravillado, y mi alma lo conoce en gran manera.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

No fue encubierto mi cuerpo de ti, aunque yo fui hecho en secreto: fue entretejido en los profundos de la tierra.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Mi imperfección vieron tus ojos; y en tu libro estaban todas aquellas cosas escritas, que fueron entonces formadas, sin faltar una de ellas.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Así que ¡cuán preciosos me son tus pensamientos, o! Dios! ¡Cuán multiplicadas son sus cuentas!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Si las cuento, multiplícanse más que la arena: despierto, y aun estoy contigo.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Si matases, o! Dios, al impío; y los varones de sangres se quitasen de mí;

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Que te dicen blasfemias: ensoberbécense en vano tus enemigos.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

¿No tuve en odio, o! Jehová, a los que te aborrecieron? ¿y peleo contra tus enemigos?

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

De entero odio los aborrecí: túvelos por enemigos.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Examíname, o! Dios, y conoce mi corazón: pruébame, y conoce mis pensamientos.

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Y ve si hay en mí camino de perversidad; y guíame en el camino del mundo.