Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Salmo de Davi, para o regente: SENHOR, tu me examinas e me conheces.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Tu sabes o meu sentar e o meu caminhar; de longe entendes meus pensamentos.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Tu cercas o meu andar e meu deitar; conheces desde antes os meus caminhos.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Mesmo não havendo [ainda] palavra [alguma] em minha língua, eis, SENHOR, que já sabes tudo.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Tu me envolves por detrás e pela frente, e pões tua mão sobre mim.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
[Teu] conhecimento é maravilhoso demais para mim, tão alto que não posso [alcançá] -lo.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Para onde eu escaparia de teu Espírito? E para onde fugiria de tua presença?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
Se eu subisse até os céus, lá tu [estás]; se eu fizer meu leito no Xeol, eis que tu [também ali estás]. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
Se eu tomasse as asas do amanhecer, e morasse nas extremidades do mar,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Até ali tua mão me guiaria, e tua mão direita me seguraria.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
Se eu dissesse: Certamente as trevas me encobrirão; e a luz ao redor de mim [será como] a noite.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Porém nem mesmo as trevas [me] esconderão de ti; ao invés disso, [pois] a noite é tão clara quanto o dia, [e aos teus olhos] as trevas são como a luz.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Porque tu és dono do meu ser, e me cobriste no ventre da minha mãe.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Eu te louvarei porque de um [jeito] assombroso e maravilhoso eu fui feito; maravilhosas [são] tuas obras; e minha alma sabe muito bem.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Meus ossos não estavam escondidos de ti quando eu fui feito em oculto, e formado como tramas de tecido nas profundezas da terra.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Teus olhos viram meu corpo [ainda] sem forma, e tudo estava escrito em teu livro; [até] os dias estavam determinados quando nenhum deles [ainda] havia.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
Como são preciosos para mim os teus pensamentos, Deus! Como é grande a quantidade deles!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Se eu os contasse, seriam muito mais [numerosos] que a areia; [quando] acordo, ainda estou contigo.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Ah, Deus, tomara que mates ao perverso! E vós, homens sanguinários, afastai-vos de mim;
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Porque eles falam de ti com maldade, [e] teus inimigos [se] exaltam em vão.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Por acaso, SENHOR, eu não odiaria aos que te odeiam? E não detestaria os que se levantam contra ti?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Eu os odeio com ódio completo; eu os considero como inimigos.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Examina-me, Deus, e conhece meu coração; prova-me, e conhece meus pensamentos.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
E vê se em mim [há algum] mau caminho; e guia-me pelo caminho eterno.
