Psaltaren 139

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.

Au chef des chantres. Psaume de David. Seigneur, tu m’as examiné à fond et tu me connais.

2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.

Tu connais tous mes faits et gestes, longtemps d’avance tu es instruit de ma pensée.

3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.

Ma marche et mon repos, tu les détermines, toutes mes voies te sont familières.

4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.

Certes la parole n’est pas encore née sur ma langue, que déjà, Seigneur, elle t’est dévoilée tout entière.

5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.

Tu me serres de près derrière et devant, et tu poses sur moi ta main.

6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

Cette science est trop prodigieuse pour moi, trop sublime pour que je puisse la saisir.

7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?

Où me retirerais-je devant ton esprit? Où chercherais-je un refuge pour me dérober à ta face?

8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)

Si j’escalade les cieux, tu es là, si je fais du Cheol ma couche, te voici encore! (Sheol h7585)

9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,

Que je m’élève sur les ailes de l’aurore, pour m’établir aux confins des mers,

10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.

là aussi ta main me guiderait, et ta droite se saisirait de moi.

11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",

Si je dis: "Que du moins les ténèbres m’enveloppent, que la lumière du jour se change en nuit pour moi!"

12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

Les ténèbres mêmes ne sont pas obscures pour toi, la nuit est lumineuse comme le jour, l’obscurité est clarté pour toi.

13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.

Car c’est toi qui as façonné mes reins, tu m’as pétri dans le sein de ma mère.

14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.

Je te rends grâce de m’avoir si merveilleusement distingué; tes œuvres sont prodigieuses, mon âme le sait parfaitement.

15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.

Mon être n’échappa point à tes regards, quand je fus formé dans le mystère, artistement organisé dans les profondeurs de la terre.

16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

Tes yeux me voyaient, quand j’étais une masse informe, et sur ton livre se trouvaient inscrits tous les jours qui m’étaient réservés, avant qu’un seul fût éclos.

17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!

Mais pour moi, ô Dieu, que tes pensées m’accablent! Que leur somme est infinie!

18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

Les compterai-je? Elles sont plus nombreuses que les grains de sable; quand je me réveille, je suis encore plein de ta pensée.

19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,

Ah! si seulement, ô Dieu, tu faisais périr l’impie! Si seulement les hommes de sang s’éloignaient de moi!

20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!

Car ils te nomment à l’appui de leurs desseins criminels; eux, tes adversaires, invoquent ton nom pour le mensonge.

21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?

A coup sûr, je déteste ceux qui te haïssent, j’ai en horreur ceux qui se dressent contre toi.

22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.

Je leur ai voué une haine infinie, je les considère comme des ennemis.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,

Scrute-moi, ô Dieu, et examine mon cœur; éprouve-moi, et prends connaissance de mes pensées.

24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.

Tu verras s’il est en moi des habitudes vicieuses: guide-moi dans le chemin de l’éternité.