Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
`To victorie, the salm of Dauith. Lord, thou hast preued me, and hast knowe me;
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
thou hast knowe my sitting, and my rising ayen.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Thou hast vndirstonde my thouytis fro fer; thou hast enquerid my path and my corde.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
And thou hast bifor seien alle my weies; for no word is in my tunge.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Lo! Lord, thou hast knowe alle thingis, the laste thingis and elde; thou hast formed me, and hast set thin hond on me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Thi kunnyng is maad wondirful of me; it is coumfortid, and Y schal not mowe to it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whidir schal Y go fro thi spirit; and whider schal Y fle fro thi face?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If Y schal stie in to heuene, thou art there; if Y schal go doun to helle, thou art present. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If Y schal take my fetheris ful eerli; and schal dwelle in the last partis of the see.
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
And sotheli thider thin hond schal leede me forth; and thi riyt hond schal holde me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
And Y seide, In hap derknessis schulen defoule me; and the nyyt is my liytnyng in my delicis.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
For whi derknessis schulen not be maad derk fro thee, aud the niyt schal be liytned as the dai; as the derknessis therof, so and the liyt therof.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For thou haddist in possessioun my reines; thou tokist me vp fro the wombe of my modir.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I schal knouleche to thee, for thou art magnefied dreedfuli; thi werkis ben wondirful, and my soule schal knouleche ful miche.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Mi boon, which thou madist in priuete, is not hyd fro thee; and my substaunce in the lower partis of erthe.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Thin iyen sien myn vnperfit thing, and alle men schulen be writun in thi book; daies schulen be formed, and no man is in tho.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
Forsothe, God, thi frendis ben maad onourable ful myche to me; the princeheed of hem is coumfortid ful myche.
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
I schal noumbre hem, and thei schulen be multiplied aboue grauel; Y roos vp, and yit Y am with thee.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
For thou, God, schalt slee synneris; ye menquelleris, bowe awei fro me.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For ye seien in thouyt; Take thei her citees in vanite.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Lord, whether Y hatide not hem that hatiden thee; and Y failide on thin enemyes?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Bi perfite haterede Y hatide hem; thei weren maad enemyes to me.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
God, preue thou me, and knowe thou myn herte; axe thou me, and knowe thou my pathis.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And se thou, if weie of wickidnesse is in me; and lede thou me forth in euerlastinge wei.
