Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Yahweh, you have examined me, and you know [everything about] me.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
You know when I sit down and when I stand up. [Even though you are] far away from me, you know what I am thinking.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
When I travel and when I lie down, you know everything that I do.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Yahweh, even before I say [MTY] anything, you know everything that I am going to say!
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
You protect me on all sides; you put your hand on me [to protect me with your power] [MTY].
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
I am not able to understand that you know [everything about me]. That is too great for me to really understand.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
(Where could I go to escape from your Spirit?/I could not go anywhere to escape from your Spirit.) [RHQ] (Where could I go to get away from you?/I could not go anywhere to get away from you.) [RHQ]
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I went up to heaven, you would be there. If I lay down in the place where the dead people are, you would be there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I had wings and flew very far east [MTY], or if I flew west and made a place to live [on an island] in the ocean,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
you would be there also, to lead me by your hand, and you would help me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
I could request the darkness to hide me, or I could request the light around me to become darkness,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
but even [if that happened], the darkness would not be darkness for you! For you, the night is [as bright] as the daytime is, because for you, daylight and darkness are (not different/the same).
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
You created [all] the parts of my body; you put [the parts of] my body together when I was still in my mother’s womb.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I praise you because you made my [body in a very] awesome and wonderful way. Everything that you do is amazing! I know that very well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
When my body was being formed, while it was being put together where no one else could see it, you saw it!
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
You saw me before I was born. You wrote in your book the number of days that you had decided that I would live. You did that before any of those days had [even] started!
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
God, what you think about me is very precious (OR, is very hard to understand). There is a great number of things that you think about.
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
If I could count them, [I would see that] they are more than the grains of sand [at the seashore]. And when I wake up, I am still with you [and I know that there are still more of your thoughts about me to count].
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
God, I desire that you would kill all the wicked people! And I wish that violent [MTY] men would (leave/go away from) me.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
They say wicked/malicious things about you; they slander your name.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Yahweh, I certainly [RHQ] hate those who hate you! And I despise [RHQ] those who rebel against you.
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I hate them completely, and I consider that they are my enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
God, search my inner being; find out what I am thinking!
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Find out whether there is anything evil in my [inner being], and lead me along the road [that leads to my being with you] forever.
