Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
To the Chief Musician, David’s. A Melody. O Yahweh! thou hast searched me, and observed:
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Thou, hast observed my downsitting and mine uprising, Thou hast given heed to my desire, from afar:
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
My path and my couch, hast thou examined, and, all my ways, thou well knowest.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Surely there hath not been a word on my tongue, [but] behold! O Yahweh, thou hast observed it on every side.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Behind and before, hast thou shut me in, and hast laid upon me thy hand: —
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Knowledge, too wonderful, for me! high, I cannot attain to it!
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whither can I go from thy spirit? or whither, from thy face, can I flee?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend the heavens, there, thou art! If I spread out hades as my couch, behold thee! (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I mount the wings of the dawn, settle down in the region beyond the sea,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Even there, thy hand shall lead me, and thy right hand shall hold me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
If I say, Surely, darkness, shall cover me! then, night, is light about me.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Even darkness, will not conceal from thee, —but, night, like day, will shine, So is the darkness, as the light!
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For, thou, didst possess thyself of my reins, thou didst weave me together in the womb of my mother.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I thank thee, in that fearfully was my being distinguished, Wonderful are thy works, and, mine own soul, is observing [them] intently!
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My substance was not hid from thee, —when I was made in secret, when I was skilfully figured in the lower parts of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Mine unfinished substance, thine eyes beheld, and, in thy book, all the parts thereof were written, —the days they should be fashioned! while yet there was not one among them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
To me, then, how precious have thy desires become, O GOD! How numerous, the heads of them!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
I would recount them! Beyond the sands, they multiply, I rouse myself—and am still with thee.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Wilt thou not, O GOD, slay the lawless one? Therefore, ye men of bloodshed, depart from me!
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For they speak of thee wickedly, Thy foes lift up [their hand] unto falsehood.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do I not hate, them who hate thee, O Yahweh? And loathe, them who rise up against thee?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
With completeness of hatred, I hate them, As enemies, have they become to me.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O GOD, and observe my heart, Try me, and observe my cares;
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And see if there be any idol-way in me, and lead me in a way age-abiding.
