Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
[For the Chief Musician. A Psalm by David.] LORD, you have searched me, and you know me.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
You know my sitting down and my rising up. You perceive my thoughts from afar.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
You search out my path and my lying down, and are acquainted with all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For there is not a word on my tongue, but, look, LORD, you know it altogether.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
You encircle me behind and in front, and you place your hand upon me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
This knowledge is beyond me. It's lofty. I can't attain it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Where could I go from your Spirit? Or where could I flee from your presence?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend up into heaven, you are there. If I make my bed in Sheol, look, you are there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I take the wings of the dawn, and settle in the uttermost parts of the sea;
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Even there your hand will lead me, and your right hand will hold me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
If I say, "Surely the darkness will overwhelm me; the light around me will be night;"
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
even the darkness doesn't hide from you, but the night shines as the day. The darkness is like light to you.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For you formed my inmost being. You knit me together in my mother's womb.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I will give thanks to you, for I am awesomely and wonderfully made. Your works are wonderful, and my soul knows that very well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My frame wasn't hidden from you, when I was made in secret, woven together in the depths of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Your eyes saw my body. In your book they were all written, the days that were ordained for me, when as yet there were none of them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
How precious to me are your thoughts, God. How vast is the sum of them.
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
If I would count them, they are more in number than the sand. When I wake up, I am still with you.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
If only you, God, would kill the wicked. Get away from me, you bloodthirsty men.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For they speak against you wickedly. Your enemies take your name in vain.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
LORD, do I not hate those who hate you? Am I not grieved with those who rise up against you?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I hate them with perfect hatred. They have become my enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, God, and know my heart. Try me, and know my thoughts.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
See if there is any wicked way in me, and lead me in the everlasting way.
