Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
For the Leader. A Psalm of David. O LORD, Thou hast searched me, and known me.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Thou knowest my downsitting and mine uprising, Thou understandest my thought afar off.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Thou measurest my going about and my lying down, and art acquainted with all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For there is not a word in my tongue, but, lo, O LORD, Thou knowest it altogether.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Thou hast hemmed me in behind and before, and laid Thy hand upon me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Such knowledge is too wonderful for me; too high, I cannot attain unto it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whither shall I go from Thy spirit? or whither shall I flee from Thy presence?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend up into heaven, Thou art there; if I make my bed in the nether-world, behold, Thou art there. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I take the wings of the morning, and dwell in the uttermost parts of the sea;
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Even there would Thy hand lead me, and Thy right hand would hold me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
And if I say: 'Surely the darkness shall envelop me, and the light about me shall be night';
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Even the darkness is not too dark for Thee, but the night shineth as the day; the darkness is even as the light.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For Thou hast made my reins; Thou hast knit me together in my mother's womb.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I will give thanks unto Thee, for I am fearfully and wonderfully made; wonderful are Thy works; and that my soul knoweth right well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My frame was not hidden from Thee, when I was made in secret, and curiously wrought in the lowest parts of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Thine eyes did see mine unformed substance, and in Thy book they were all written — even the days that were fashioned, when as yet there was none of them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
How weighty also are Thy thoughts unto me, O God! How great is the sum of them!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
If I would count them, they are more in number than the sand; were I to come to the end of them, I would still be with Thee.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
If Thou but wouldest slay the wicked, O God — depart from me therefore, ye men of blood;
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Who utter Thy name with wicked thought, they take it for falsehood, even Thine enemies —
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do not I hate them, O LORD, that hate Thee? And do not I strive with those that rise up against Thee?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I hate them with utmost hatred; I count them mine enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O God, and know my heart, try me, and know my thoughts;
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And see if there be any way in me that is grievous, and lead me in the way everlasting.
