Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
To the chief Musician. A Psalm of David. Jehovah, thou hast searched me, and known [me].
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Thou knowest my down-sitting and mine uprising, thou understandest my thought afar off;
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Thou searchest out my path and my lying down, and art acquainted with all my ways;
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For there is not yet a word on my tongue, [but] lo, O Jehovah, thou knowest it altogether.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Thou hast beset me behind and before, and laid thy hand upon me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
O knowledge too wonderful for me! it is high, I cannot [attain] unto it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whither shall I go from thy Spirit? and whither flee from thy presence?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I ascend up into the heavens thou art there; or if I make my bed in Sheol, behold, thou [art there]; (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
[If] I take the wings of the dawn [and] dwell in the uttermost parts of the sea,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Even there shall thy hand lead me, and thy right hand shall hold me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
And if I say, Surely darkness shall cover me, and the light about me be night;
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
Even darkness hideth not from thee, and the night shineth as the day: the darkness is as the light.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For thou hast possessed my reins; thou didst cover me in my mother's womb.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I will praise thee, for I am fearfully, wonderfully made. Marvellous are thy works; and [that] my soul knoweth right well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My bones were not hidden from thee when I was made in secret, curiously wrought in the lower parts of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Thine eyes did see my unformed substance, and in thy book all [my members] were written; [during many] days were they fashioned, when [as yet] there was none of them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
But how precious are thy thoughts unto me, O God! how great is the sum of them!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
[If] I would count them, they are more in number than the sand. When I awake, I am still with thee.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Oh that thou wouldest slay the wicked, O God! And ye men of blood, depart from me.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For they speak of thee wickedly, they take [thy name] in vain, thine enemies.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Do not I hate them, O Jehovah, that hate thee? and do not I loathe them that rise up against thee?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I hate them with perfect hatred; I account them mine enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Search me, O God, and know my heart; prove me, and know my thoughts;
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
And see if there be any grievous way in me; and lead me in the way everlasting.
