Psaltaren 139
1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
For the end, a Psalm of David. O Lord, thou hast proved me, and known me.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Thou knowest my down-sitting and mine up-rising: thou understandest my thoughts long before.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Thou hast traced my path and my bed, and hast foreseen all my ways.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
For there is no unrighteous word in my tongue: behold, O Lord, thou hast known all things,
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
the last and the first: thou hast fashioned me, and laid thine hand upon me.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
The knowledge of thee is too wonderful for me; it is very difficult, I cannot [attain] to it.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Whither shall I go from thy Spirit? and whither shall I flee from my presence?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
If I should go up to heaven, thou art there: if I should go down to hell, thou art present. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
If I should spread my wings [to fly] straight forward, and sojourn at the extremity of the sea, [it would be vain],
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
for even there thy hand would guide me, and thy right hand would hold me.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
When I said, Surely the darkness will cover me; even the night [was] light in my luxury.
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
For darkness will not be darkness with thee; but night will be light as day: as its darkness, so shall its light [be to thee].
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
For thou, O Lord, hast possessed my reins; thou hast helped me from my mother's womb.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
I will give thee thanks; for thou art fearfully wondrous; wondrous are thy works; and my soul knows [it] well.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
My bones, which thou madest in secret were not hidden from thee, nor my substance, in the lowest parts of the earth.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Thine eyes saw my unwrought [substance], and all [men] shall be written in thy book; they shall be formed by day, though [there should for a time] be no one among them.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
But thy friends, O God, have been greatly honoured by me; their rule has been greatly strengthened.
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
I will number them, and they shall be multiplied beyond the sand; I awake, and am still with thee.
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
Oh that thou wouldest slay the wicked, O God; depart from me, ye men of blood.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
For thou wilt say concerning [their] thought, [that] they shall take thy cities in vain.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
Have I not hated them, O Lord, that hate thee? and wasted away because of thine enemies?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
I have hated them with perfect hatred; they were counted my enemies.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
Prove me, O God, and know my heart; examine me, and know my paths;
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
and see if [there is any] way of iniquity in me, and lead me in an everlasting way.
