< Psaltaren 139 >

1 För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
O Yahweh Pakai nangin kalungthim nakholchil in neihechen sohkeitan ahi.
2 Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Nangin katouthimpet hihen, kadindoh pet hijongle nahei. Gamlhatah a kaum jeng vangin nangin kalung gel ngaito jouse nahei.
3 Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
Kakholjinpet hihen, inna katouthimpet hijongleh nangin neimun ahi, chuleh kabol jouse nahesoh kei e.
4 Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
Yahweh Pakai kathusei got jonghi kasei masangin nahejitai.
5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Kamasanga nachen, kanunga jong neijuijin ahi, naphatthei bohna khutchu kaluchungah nangam'in ahi.
6 En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
Hitobang hetna hi keidingin aki dang val in, chuleh hitobang hetchet dinghi keidingin ahahsaval e.
7 Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Nalhagaova kon a iti kajam mang thei dingham? Nanga kon a keima iti kajam mang theiding ham?
8 Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
Keima van a kaltou jongleng nangma naum in, mithigam ah lutjong leng nangma naum e. (Sheol h7585)
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
Keima jingkah lhaving in lengdoh ingting twikhanglen gallang peh'a gacheng jong leng,
10 så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
hichemun jenga jong chun nakhut in neikai hoi in natin, nathahat na in nei vengbit in nate.
11 Och om jag sade: "Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig",
Keiman muthim jah'a neisel in tijongleng chuleh kavel a vahjeng jong muthim sosah jongleng,
12 så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
muthimlah'a kisel jing jongleng nanga kon a kakisel mangthei louding ahi. Ajeh chu nang dingin ajing jongchu sun banga vahding ahi. Muthimleh vah jong nangdingin thakhat ahibouve.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
Nangin ka oisung a thil umjuse jong najopmat mat a kanu naobu sunga neigontoh ahi.
14 Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
Hitobanga thil kidangtah'a neina gontoh jeh'in kathangvah'e! Na natoh nathil bol danhi datmo umtah ahi ti kalung thim apumpin kahe them e.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Keima jatchombeh'a kanu naobu muthimlah'a eina kigontoh jeng jongchun nangman neinavesui jingin ahi.
16 Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Kapen lhah masang a nang man nei namusa ahitai, nitin ka hinkhoa ka ki manchah na ding dan, phatche dungjui a ana kigongtoh chu nikhatcha jengjong achelhah masanga nalekhabua ana kigoltohsa ahitai.
17 Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
O Yahweh Pakai kachung changa nalung gel nathilgon tohsaho chu iti mantama hitam simjou jai ahipoi!
18 Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
Asim jengjong keijo chi ahipoi, neldi halsiho sang in jong atamjoi. Kahung khahdoh gei injong nangin neina umpi jing nalai e!
19 Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
O ka Pathen Elohim miphalouho hi nasuhmang hitavele ong! Tolthat ho kahinkhoa kon in potdoh'un.
20 de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
Amahohin na suminseu ve, nagalmi hohin namin hi asamseu ve.
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
O Yahweh Pakai nangma nahotbolte hohi keiman jong kahot louding ham? Nangma nadouho hi kenjong kathet louding ham?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
Ahinai, nangman nathetho hi keiman pumthetna kathet ding ahi, ajeh chu nangma galmi ho chu keima galmi ho ahiuve.
23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
O Yahweh Pakai neikhol chil in kalung neihet peh in; neipatep inlang kahina hi kilang doh sah in.
24 och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
Kasunga hi nangma douva thilse umnalai am nei nodoh peh inlang tonsot lampi a neipui tan.

< Psaltaren 139 >