< Psaltaren 138 >

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
Давидів.
2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.
Вклоняюсь до храму святого Твого, і сла́влю Іме́ння Твоє за Твоє милосердя й за правду Твою, бо звели́чив Ти був над усе Своє Йме́ння та слово Своє!
3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.
Удень, як взива́ю, почуєш мене, підбадьо́рюєш силою душу мою!
4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.
Усі зе́мні царі прославля́ть Тебе, Господи, бу́дуть, бо почують вони слово уст Твоїх,
5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.
і бу́дуть співати про Господні доро́ги, бо слава Господня велика,
6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.
бо високий Госпо́дь, — але бачить низько́го, а гордого Він пізнає́ іздале́ка!
7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.
Якщо серед тісно́ти піду́, — Ти ожи́виш мене, на лютість моїх ворогів пошлеш руку Свою, і прави́ця Твоя допоможе мені, —
8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.
для мене Господь оце виконає! Твоя милість, о Господи, вічна, — чи́нів Своєї руки не полиш!

< Psaltaren 138 >