Psaltaren 138

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

Ko e Saame ʻa Tevita. Te u fakamālō kiate koe ʻaki hoku loto kotoa pē: ʻi he ʻao ʻoe ngaahi ʻotua te u hiva fakamālō kiate koe.

2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

Te u lotu ʻo hanga atu ki ho faletapu māʻoniʻoni, mo fakamālō ki ho huafa koeʻuhi ko hoʻo ʻaloʻofa mo hoʻo moʻoni: he kuo ke hiki ke māʻolunga hake hoʻo folofola ʻi ho huafa kotoa pē.

3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

‌ʻI he ʻaho ne u tangi ai naʻa ke talia au, mo fakamālohi ʻaki au ʻae mālohi ʻi hoku laumālie.

4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

‌ʻE Sihova, ʻe fakamālō kiate koe ʻae ngaahi tuʻi kotoa pē ʻo māmani, ʻoka nau ka fanongo ki he ngaahi folofola ʻo ho fofonga.

5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

‌ʻIo, tenau hiva ʻi he ngaahi hala ʻo Sihova: he ʻoku lahi ʻae nāunau ʻo Sihova.

6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

Ko e moʻoni ʻoku māʻolunga ʻa Sihova, ka ʻoku ʻofa ia ki he angavaivai: ka ʻoku ʻilo ʻe ia ʻae laukau ki he mamaʻo.

7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

Neongo ʻeku ʻeveʻeva ʻi he lotolotonga ʻoe mamahi, te ke fakaakeake au: te ke mafao atu ho nima ke taʻofi ki he ʻita ʻa hoku ngaahi fili, pea ko ho nima toʻomataʻu te ne fakamoʻui au.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

‌ʻE fakahaohaoa ʻe Sihova ʻaia ʻoku kau kiate au: ko hoʻo ʻaloʻofa, ʻE Sihova ʻoku tolonga ʻo taʻengata: ʻoua naʻa ke liʻaki ʻae ngaahi ngāue ʻa ho nima ʻoʻou.