Psaltaren 138

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

(Af David.) Jeg vil prise dig HERRE, at hele lovsynge dig for Guderne;

2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

jeg vil tilbede, vendt mod dit hellige Tempel, og mere end alt vil jeg prise dit Navn for din Miskundheds og Trofastheds Skyld; thi du har herliggjort dit Ord.

3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

Den Dag jeg råbte, svared du mig, du gav mig Mod, i min Sjæl kom Styrke.

4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

Alle Jordens Konger skal prise dig, HERRE, når de hører din Munds Ord,

5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

og synge om HERRENs Veje; thi stor er HERRENs Ære,

6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

thi HERREN er ophøjet, ser til den ringe, han kender den stolte i Frastand.

7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

Går jeg i Trængsel, du værger mig Livet, mod Fjendernes Vrede udrækker du Hånden, din højre bringer mig Frelse.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

HERREN vil føre det igennem for mig, din Miskundhed, HERRE, varer evindelig. Opgiv ej dine Hænders Værk!