Psaltaren 138

1 Av David. Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta; inför gudarna vill jag lovsjunga dig.

Kalungthim pumpin nangma thangvah ingkate, pathen dangho masanga nang vahchoinan la sange.

2 Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel, och prisa ditt namn för din nåd och sanning, ty du har gjort ditt löftesord stort utöver allt vad ditt namn hade sagt.

Nahou in theng lang nga’ingting nami ngailutna tanglou jehleh nakitahna jeh’in namin vahchoi ing kate, ajeh chu nakitepna hi namin loupinan asuhdet ahi.

3 När jag ropade, svarade du mig; du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

Kataopet petleh nangin neidonbut in nangin thahatna neipen neitilkhouvin ahi.

4 HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig, när de få höra din muns tal.

Leiset chunga leng jousen nangma nathangvah diu ahi, ajeh chu amahon nathupeh ajauvin ahi.

5 De skola sjunga om HERRENS vägar, ty HERRENS ära är stor.

Amahon nathilbolho jehleh naloupi behseh jeh’a nangma thangvah la asahdiu ahi.

6 Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga, och han känner den högmodige fjärran ifrån.

Vo Pakai nangma nalet lheh jeng vang'in milham jong nakhohsah thouvin, ahinlah mikiletsah hoa kon in vang nakikhin gamlhan ahi.

7 Om ock min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv; du räcker ut din hand till värn mot mina fienders vrede, och din högra hand frälsar mig.

Keima lungkhamnan eiumkimvel jeng jongleh nangin kagalmite khutna konna neihoidoh ding ahinai. Nangin nakhut hinlhangdoh’in natin nabanjetlang thahatna'a neihuhdoh ding ahi.

8 HERREN skall fullborda sitt verk för mig. HERRE, din nåd varar evinnerligen; övergiv icke dina händers verk.

Pakai in keima hinkhoa athilgon achelhahsah ding ahi, ajeh chu O Pakai na mingailutna dihtah chu atonsotna longlou ahi. Kachunga nanatoh nahinpat hi subulhittan.