Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

Pesem preizvrstna. Spominjaj se, Gospod, Davida, z vso bridkostjo njegovo.

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

Da je prisegel Gospodu, obljubil mogočnemu Bogu Jakobovemu

3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

"Ne pojdem v hišo svoje šator, stopil ne bodem v ležišče postelje svoje;

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

Spanja ne bodem dal svojim očém, dremanja trepalnicam svojim:

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."

Dokler ne najdem mesta za Gospoda, bivališča za mogočnega Boga Jakobovega."

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Glej, slišali smo, da je bilo v Efratski deželi; našli smo ga bili v pokrajinah Jarovih.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Bližamo se šatorom njegovim, priklanjamo se pred nog njegovih podnožjem.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Vstani, Gospod, v svoj počitek, ti in skrinja moči tvoje.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Duhovniki tvoji naj se oblečejo s pravico, in pojó naj, katere milostno sprejemlješ.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

Zavoljo Davida, hlapca svojega, ne odvrni maziljenca svojega obličja.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

Prisegel je Gospod Davidu resnico, od katere ne bode odstopil, govoreč: "Od telesa tvojega sadú bodem posadil na prestol tvoj.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

Ako se bodo držali zaveze moje sinovi tvoji in pričanj mojih posameznih, katera jih bodem učil, bodo tudi njih sinovi vekomaj sedeli na prestoli tvojem."

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

Ker Gospod je izvolil Sijon, želel si ga je za prebivališče svoje:

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

"To je počitek moj vekomaj, tu bodem prebival, ker to sem si želel.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Brašno njegovo bodem mogočno blagoslovil; potrebne njegove bodem nasitil z jedjo.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

In duhovnike njegove bodem oblekel z blaginjo, in katere v nji blagovoljno sprejemam, bodejo peli.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

Tam bodem storil, da bode poganjal rog Davidov, kjer sem pripravil svetilo maziljencu svojemu.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

Sovražnike njegove bodem oblekel sè sramoto, nad njim pa bode cvèlo venčanje njegovo.