Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

Lembra-te, Senhor, de David, e de todas as suas afflicções.

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

Como jurou ao Senhor, e fez votos ao poderoso de Jacob, dizendo:

3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

Certamente que não entrarei na tenda de minha casa, nem subirei ao leito da minha cama.

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

Não darei somno aos meus olhos, nem adormecimento ás minhas pestanas,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."

Emquanto não achar logar para o Senhor, uma morada para o Poderoso de Jacob.

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Eis que ouvimos fallar d'ella em Ephrata, e a achámos no campo do bosque.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Entraremos nos seus tabernaculos: prostrar-nos-hemos ante o escabello de seus pés.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Levanta-te, Senhor, no teu repouso, tu e a arca da tua força.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Vistam-se os teus sacerdotes de justiça, e alegrem-se os teus sanctos.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

Por amor de David, teu servo, não faças virar o rosto do teu ungido.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

O Senhor jurou na verdade a David: não se apartará d'ella: Do fructo do teu ventre porei sobre o teu throno.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

Se os teus filhos guardarem o meu concerto, e os meus testemunhos, que eu lhes hei de ensinar, tambem os seus filhos se assentarão perpetuamente no teu throno.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

Porque o Senhor elegeu a Sião; desejou-a para a sua habitação, dizendo:

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

Este é o meu repouso para sempre: aqui habitarei, pois o desejei.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Abençoarei abundantemente o seu mantimento; fartarei de pão os seus necessitados.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

Vestirei os seus sacerdotes de salvação, e os seus sanctos saltarão de prazer.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

Ali farei brotar a força de David: preparei uma lampada para o meu ungido.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

Vestirei os seus inimigos de confusão; mas sobre elle florescerá a sua corôa.