Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

Sabo-Pionjonañe Ry Iehovà, tiahio t’i Davide ty amo falovilovia’eo.

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

Ty nifantà’e am’ Iehovà, ty nititiha’e amy Tsitongerè’ Iakobey:

3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

Toe tsy hizilik’ an-kibohon- trañoko ao raho ndra hijoñe am-pandreako nivelareñe ho ahiko ao:

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

Tsy homeiko roro o masokoo, tsy hidrodreke o voho-masokoo,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."

ampara’ te ­hahatreavako toetse t’Iehovà, akiba ho a i Tsitongerè’ Iakobey.

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Jinanji’ay e Efrata izay, tendrek’ an-kodobo’ i alay:

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Antao hionjoñe mb’an-Kivoho’e ao; antao hitalaho am-pitongoàm-pandia’e eo.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Miongaha ry Iehovà, miheova mb’am-pitofà’o mb’eo, Ihe naho i vatam-pañinan-kaozara’oy.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Ho lafihen-kavantañañe o mpisoro’oo, hipoñak’ an-kaehake o noro’oo.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

Ty amy Davide mpitoro’oy, ko ampitolihe’o añe ty lahara’ i noriza’oy.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

Nifanta mahity amy Davide t’Iehovà, vaho tsy hafote’e, ty hoe: Hampiambesareko ami’ty fiambesam-panjakà’o eo ty boak’ am-pañova’o ao;

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

lehe ambe’ o ana’oo i fañinakoy naho ty taroko anareko iareo, le hiambesatse amy ­fiambesam-panjaka’oy nainai’e o ana’ iareoo.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

Toe jinobo’ Iehovà ty Tsiône, i fañiria’e ho fimoneña’ey:

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

Etoy ty fitofako nainai’e tsy modo; atoa ty himoneñako, fa fisalalàko—

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Hogogoeko ty riha’e, ho eneñeko mahakama o mahàtra’eo.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

Hampisikineko fandrombahañe o mpisoro’eo, hisabo an-drebeke o noro’eo.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

Ao ty hampitiriako ty tsifa’ i Davide; ao ty nañajariako failo’ i norizakoy.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

Haombeko hasalarañe o rafelahi’eo, fe hipelapelatse añambone’e eo ty sabaka’e.