< Psaltaren 132 >

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Yon chan pou monte vè tanp lan. Sonje, SENYÈ, pou koz David, ak tout soufrans li an,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
jan li te sèmante a SENYÈ a, e te fè ve a Toupwisan a Jacob la:
3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
Anverite, mwen p ap antre lakay mwen, ni kouche sou kabann mwen;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
mwen p ap kite zye m dòmi, ni pòpyè zye m fèmen,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."
jiskaske m jwenn yon kote pou SENYÈ a, yon abitasyon pou Toupwisan a Jacob la.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Men koute, nou te tande koze sa a nan Éphrata, nou te twouve l nan plèn Jaar a.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Annou antre nan abitasyon Li a. Annou fè adorasyon kote machpye twòn Li an ye a.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Leve, O SENYÈ, vini nan plas repo Ou a, Ou menm avèk lach fòs Ou.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Kite prèt Ou yo abiye nan ladwati, e kite fidèl Ou yo chante ak lajwa.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Pou koz David, sèvitè Ou a, pa vire fas kont onksyone Ou a.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
SENYÈ a te sèmante a David anverite. Sou (sila) Li p ap fè bak: “Nan fwi a kò Ou, mwen va etabli sou twòn Ou.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Si fis ou yo kenbe akò Mwen ak temwayaj ke Mwen va enstwi yo, fis pa yo tou va chita sou twòn Ou an jis pou tout tan.”
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Paske SENYÈ a te chwazi Sion. Li te vle l pou abitasyon Li.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
“Sa se plas repo Mwen, jis pou tout tan. Isit la Mwen va rete, paske Mwen te vle sa.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Mwen va beni pwovizyon li ak abondans. Mwen va satisfè malere li yo ak pen.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Anplis, Mwen va abiye prèt li yo ak Sali, e fidèl li yo va chante byen fò ak lajwa.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
La Mwen va koze kòn a David la boujonnen pou l parèt. Mwen te prepare yon lanp pou onksyone pa M nan.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."
Lènmi li yo, Mwen va abiye yo ak wont. Men sou li menm, kouwòn li an va briye.”

< Psaltaren 132 >