< Psaltaren 132 >
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Ein Stufenlied. - Sei, Herr, zugunsten Davids eingedenk all dessen, was er gesprochen,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
wie er dem Herrn geschworen, dem Starken Jakobs hat gelobt:
3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
"Ich gehe nimmer in mein Wohngezelt, besteige nicht mein Ruhebett,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Versage meinen Augen Schlaf und Schlummer meinen Augenwimpern,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."
bis daß ich eine Stätte finde für den Herrn, für Jakobs Starken eine Wohnung." -
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Nun hörten wir davon zu Ephrat und fanden sie im Waldgefilde.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
"Zu seiner Wohnung laßt uns gehen, vor seiner Füße Schemel niederfallen!"
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Auf, Herr, zu Deiner Ruhestätte, Du und die Lade Deiner Herrscherwürde!
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Mit Heil laß Deine Priester sich bekleiden, und Deine Frommen mögen jubeln! -
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Um David, Deines Dieners willen, weis nicht zurück, den Du gesalbt!"
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Der Herr schwur David Dauer zu. Er geht davon nicht ab. "Auf deinen Thron erheb ich einen von deiner Leibesfrucht.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Bewahren deine Söhne meinen Bund und meine Zeugnisse, wie ich sie lehre, dann dürfen ihre Söhne allezeit auf deinem Throne sitzen!" -
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Der Herr hat Sion sich erkoren, zum Wohnsitz sich ersehen:
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
"Das sei in Ewigkeit mein Ruhesitz, ich throne hier; denn hier gefällt es mir.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Ich segne seine Jugend und gebe seinen Armen Brot in Fülle.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Mit Heil bekleid ich seine Priester, und frohe Lust sei seiner Frommen Teil!
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Ich lasse Davids Macht ersprossen, dem richt ich eine Leuchte her, den ich gesalbt.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."
In Schande hüll ich seine Feinde, dieweil auf ihm ein Diadem erglänzt."