Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

A song of ascents. Remember, O Lord, David all his sufferings,

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

the oath that he swore to the Lord, and his vow to the Strong One of Jacob,

3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

never to enter his tent, never to lie on his bed,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

never to give his eyes sleep or his eyelids slumber,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."

till he had found a place for the Lord, for the Strong One of Jacob to live in.

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

We heard of it in Ephrathah, in the fields of Jaar we found it.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

We went to the place where he dwelt, we bowed ourselves low at his footstool.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

“Arise, Lord, and enter your resting-place, you and your mighty ark.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Let your priests wear a garment of righteousness, your faithful shout aloud for joy.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

For the sake of David your servant, do not reject your Anointed.”

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

The Lord swore an oath to David an oath that he will not break; “I will set on your throne a prince of your line.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

If your sons keep my covenant and the statutes I teach them, then their sons, too, forever, will sit on your throne.”

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

For the choice of the Lord is Zion; she is the home of his heart.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

“This is forever my resting-place, this is the home of my heart.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

I will royally bless her provision, and give bread to her poor in abundance.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

Her priests I will clothe with salvation; her faithful will shout for joy.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

There will I raise up for David a dynasty of power. I have set my anointed a lamp that shall never go out.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

Robes of shame I will put on his foes, but on his head a glittering crown.”