Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

“A psalm of the steps, or the goings up.” O LORD! remember David, And all his affliction!

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

How he sware to Jehovah, And vowed to the Mighty One of Jacob:

3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

“I will not go into my house, Nor lie down on my bed,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

I will not give sleep to my eyes, Nor slumber to my eyelids,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."

Until I find a place for Jehovah, A habitation for the Mighty One of Jacob.”

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Behold, we heard of it at Ephratah; We found it in the fields of the forest.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Let us go into his habitation; Let us worship at his footstool!

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Arise, O LORD! into thy rest, Thou, and the ark of thy strength!

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Let thy priests be clothed with righteousness, And thy holy ones shout for joy!

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

For the sake of thy servant David, Reject not the prayer of thine anointed!

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

Jehovah hath sworn in truth unto David, And he will not depart from it: “Of the fruit of thy body will I place upon the throne for thee.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

If thy children keep my covenant, And my statutes, which I teach them, Their children also throughout all ages Shall sit upon thy throne.”

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

For Jehovah hath chosen Zion; He hath desired it as his dwelling-place.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

“This is my resting-place for ever; Here will I dwell, for I have chosen it.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

I will abundantly bless her provision; I will satisfy her poor with bread.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

I will also clothe her priests with salvation, And her holy ones shall shout aloud for joy.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

There will I cause to spring forth a horn for David; I have prepared a light for mine anointed.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

His enemies will I clothe with shame, And the crown shall glitter upon his head.”