Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

A SONG OF THE ASCENTS. Remember, YHWH, for David, all his afflictions;

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

Who has sworn to YHWH, He has vowed to the Mighty One of Jacob:

3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

“If I enter into the tent of my house, If I go up on the couch of my bed,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

If I give sleep to my eyes, To my eyelids—slumber,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."

Until I find a place for YHWH, dwelling places for the Mighty One of Jacob.”

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Behold, we have heard it in Ephratah, We have found it in the fields of the forest.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

We come into His dwelling places, We bow ourselves at His footstool.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Arise, O YHWH, to Your rest, You, and the Ark of Your strength,

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Your priests put on righteousness, And Your pious ones cry aloud.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

For the sake of Your servant David, Do not turn back the face of Your anointed.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

YHWH has sworn truth to David, He does not turn back from it: “Of the fruit of your body, I set on the throne for you.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

If your sons keep My covenant, And My testimonies that I teach them, Their sons also forever and ever Sit on the throne for you.”

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

For YHWH has fixed on Zion, He has desired [it] for a seat to Himself,

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

“This [is] My rest forever and ever, Here I sit, for I have desired it.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

I greatly bless her provision, I satisfy her poor [with] bread,

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

And I clothe her priests [with] salvation, And her pious ones sing aloud.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

There I cause a horn to spring up for David, I have arranged a lamp for My Anointed.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."

I clothe His enemies [with] shame, And His crown flourishes on Him!”