< Psaltaren 132 >

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
A Song of Ascents. LORD, remember unto David all his affliction;
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
How he swore unto the LORD, and vowed unto the Mighty One of Jacob:
3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
'Surely I will not come into the tent of my house, nor go up into the bed that is spread for me;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
I will not give sleep to mine eyes, nor slumber to mine eyelids;
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."
Until I find out a place for the LORD, a dwelling-place for the Mighty One of Jacob.'
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Lo, we heard of it as being in Ephrath; we found it in the field of the wood.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Let us go into His dwelling-place; let us worship at His footstool.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Arise, O LORD, unto Thy resting-place; Thou, and the ark of Thy strength.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Let Thy priests be clothed with righteousness; and let Thy saints shout for joy.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
For Thy servant David's sake turn not away the face of Thine anointed.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
The LORD swore unto David in truth; He will not turn back from it: 'Of the fruit of thy body will I set upon thy throne.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
If thy children keep My covenant and My testimony that I shall teach them, their children also for ever shall sit upon thy throne.'
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
For the LORD hath chosen Zion; He hath desired it for His habitation:
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
'This is My resting-place for ever; here will I dwell; for I have desired it.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
I will abundantly bless her provision; I will give her needy bread in plenty.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Her priests also will I clothe with salvation; and her saints shall shout aloud for joy.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
There will I make a horn to shoot up unto David, there have I ordered a lamp for Mine anointed.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."
His enemies will I clothe with shame; but upon himself shall his crown shine.'

< Psaltaren 132 >