< Psaltaren 132 >

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
A Canticle in steps. O Lord, remember David and all his meekness,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
how he swore to the Lord, how he made a vow to the God of Jacob:
3 "Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
I shall not enter into the tabernacle of my house, nor climb into the bed where I lie down;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
I shall not give sleep to my eyes, nor slumber to my eyelids
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob."
and rest to my temples, until I find a place for the Lord, a tabernacle for the God of Jacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Behold, we heard of it in Ephrathah. We discovered it in the fields of the forest.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
We will enter into his tabernacle. We will adore in the place where his feet stood.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Rise up, O Lord, into your resting place. You and the ark of your sanctification.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Let your priests be clothed with justice, and let your saints exult.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
For the sake of your servant David, do not turn away the face of your Christ.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: "Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
The Lord has sworn the truth to David, and he will not disappoint: I will set upon your throne from the fruit of your lineage.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
If your sons will keep my covenant and these, my testimonies, which I will teach to them, then their sons will sit upon your throne even forever.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
For the Lord has chosen Zion. He has chosen it as his dwelling place.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
This is my resting place, forever and ever. Here I will dwell, for I have chosen it.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
When blessing, I will bless her widow. I will satisfy her poor with bread.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
I will clothe her priests with salvation, and her saints will rejoice with great joy.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
There, I will produce a horn to David. There, I have prepared a lamp for my Christ.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa."
I will clothe his enemies with confusion. But my sanctification will flourish over him.

< Psaltaren 132 >