Psaltaren 131

1 En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.

Доамне, еу н-ам о инимэ ынгымфатэ, нич привирь труфаше, ну мэ ынделетническ ку лукрурь пря марь ши пря ыналте пентру мине.

2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

Димпотривэ, суфлетул ымь есте лиништит ши потолит ка ун копил ынцэркат каре стэ лынгэ мама са; да, суфлетул меу есте ка ун копил ынцэркат.

3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.

Пуне-ць нэдеждя ын Домнул, Исраеле, де акум ши пынэ ын вяк!