< Psaltaren 131 >
1 En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.
O Yahweh, saan a napalangguad ti pusok wenno natangsit dagiti matak. Awanannak kadagiti dakkel a namnama para iti bagik wenno saan a maseknan ti bagik kadagiti banbanag a saanko a matukod.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.
Pudno a pinatalnak ken pinaulimekko ti kararuak; a kasla naipusot nga ubing iti inana, maiyarig ti kararuak iti naipusot nga ubing.
3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.
O Israel, mangnamnamaka kenni Yahweh ita ken iti agnanayon.