Psaltaren 131

1 En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.

David ih kasang laa. Aw Angraeng, ka palungthin loe amoek ai, ka miknawk doeh sang ai; kaimah hoi amcuk ai kalen parai hmuennawk, to tih ai boeh loe kasang parai hmuennawk ah athumhaih ka tawn ai.

2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

Tangtang ni kai loe amno khae hoi tahnutui amphi nawkta baktiah, ka poekhaih hae mong moe, ka oh duem; ka poekhaih loe tahnutui amphi nawkta baktiah oh.

3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.

Aw Israel, vaihi hoi dungzan khoek to na oephaih to Angraeng khaeah suem ah.