Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Hac ilahisi Derinliklerden sana sesleniyorum, ya RAB,

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Sesimi işit, ya Rab, Yalvarışıma iyi kulak ver!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Ya RAB, sen suçların hesabını tutsan, Kim ayakta kalabilir, ya Rab?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Ama sen bağışlayıcısın, Öyle ki senden korkulsun.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

RAB'bi gözlüyorum, Canım RAB'bi gözlüyor, Umut bağlıyorum O'nun sözüne.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Sabahı gözleyenlerden, Evet, sabahı gözleyenlerden daha çok, Canım Rab'bi gözlüyor.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Ey İsrail, RAB'be umut bağla! Çünkü RAB'de sevgi, Tam kurtuluş vardır.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

İsrail'i bütün suçlarından Fidyeyle O kurtaracaktır.