Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Ko e Hiva ʻae ʻalu hake. ‌ʻE Sihova, naʻaku tangi kiate koe mei he ngaahi moana.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

‌ʻE ʻEiki, ke ke ongoʻi hoku leʻo: fakatokangaʻi ho fofonga ki he leʻo ʻo ʻeku ngaahi lotu tāumaʻu.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Kapau te ke fakaʻilonga, ʻE Sihova, ʻae ngaahi hia, ʻE ʻEiki, ko hai ʻe faʻa tuʻu?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Ka ʻoku ʻiate koe ʻae fakamolemole, koeʻuhi ke manavahē ai kiate koe.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

‌ʻOku ou tatali kia Sihova, ʻoku tatali ʻa hoku laumālie, pea ʻoku ou ʻamanaki lelei ki heʻene folofola.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

‌ʻOku tatali ʻa hoku laumālie kia Sihova ʻo lahi hake ʻiate kinautolu ʻoku nau leʻo ki he pongipongi: ʻoku ou pehē, ʻo lahi hake ʻiate kinautolu ʻoku nau leʻo ki he pongipongi.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Ke ʻamanaki ʻa ʻIsileli kia Sihova: he ʻoku ʻia Sihova ʻae ʻaloʻofa, pea ʻoku ʻiate ia ʻae huhuʻi lahi.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Pea te ne huhuʻi ʻa ʻIsileli mei heʻene ngaahi hia kotoa pē.