Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Yahweh, mula sa kailaliman ako ay umiiyak sa iyo.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Panginoon, pakinggan mo ang aking boses; hayaan ang iyong mga tainga na tumuon sa aking mga pagsusumamo ng iyong awa.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Yahweh, kung tatandaan mo ang mga kasamaan, Panginoon, sino ang makatatagal?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Pero mayroong kapatawaran sa iyo, para ikaw ay sambahin.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Naghihintay ako para kay Yahweh, naghihintay ang aking kaluluwa, at sa kaniyang salita ako ay umaasa.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Naghihintay ang aking kaluluwa para sa Panginoon ng higit kaysa sa tagabantay na naghihintay na mag-umaga.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

O Israel, umasa ka kay Yahweh. Si Yahweh ay maawain, at siya ay labis na nagnanais magpatawad.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Siya ang tutubos sa Israel mula sa lahat ng kanilang mga kasalanan.