Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Canción de las gradas. De lo profundo te llamo, oh SEÑOR.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Señor, oye mi voz; estén atentos tus oídos a la voz de mi oración.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

JAH, si retuvieres a los pecados, ¿Señor quién persistirá?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Por lo cual hay perdón cerca de ti, para que seas temido.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Esperé yo al SEÑOR, esperó mi alma; a su palabra he esperado.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mi alma esperó al SEÑOR más que los centinelas esperan a la mañana, más que los centinelas a la mañana.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Espere Israel al SEÑOR; porque con el SEÑOR hay misericordia; y abundante redención cerca de él.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Y él redimirá a Israel de todos sus pecados.