Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Cântico dos degraus: Das profundezas clamo a ti, SENHOR.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Ouve, Senhor, a minha voz; sejam teus ouvidos atentos à voz de minhas súplicas.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Se tu, SENHOR, considerares todas as perversidades, quem resistirá, Senhor?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Mas contigo está o perdão, para que tu sejas temido.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Mantenho esperança no SENHOR, a minha alma espera; e persisto em sua palavra.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Minha alma [espera ansiosamente] pelo Senhor, mais que os guardas [esperam] pela manhã, [mais] que os vigilantes pelo alvorecer.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Espere, Israel, pelo SENHOR; porque com o SENHOR há bondade, e com ele muito resgate.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

E ele resgatará Israel de todas as suas perversidades.