Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Pieśń stopni. Z głębokości wołam do ciebie, PANIE.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Panie, wysłuchaj mego głosu. Nakłoń swych uszu na głos mojego błagania.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

PANIE, jeśli będziesz zważał na nieprawości, o Panie, któż się ostoi?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Ale u ciebie jest przebaczenie, aby się ciebie bano.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Oczekuję PANA, moja dusza oczekuje; i w jego słowie pokładam nadzieję.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Moja dusza [oczekuje] Pana bardziej niż strażnicy świtu, [bardziej niż] ci, którzy strzegą do poranka.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Niech Izrael oczekuje PANA; u PANA bowiem jest miłosierdzie i u niego obfite odkupienie.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

On sam odkupi Izraela ze wszystkich jego nieprawości.