Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

MAING Ieowa, i kin likwirda wong komui sang nan wasa lol.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Maing, kotin ereki ngil ai! Karong omui en mamangi ai ngidingid!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Ma komui Ieowa, pan kotin kapokonki ong aramas dip akan, Maing, is me ap pan kak kasinenda mo’mui?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

A komui kin kotin mak, pwe aramas en masak komui.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

I kin auiaui Ieowa, ngen i kin auiaui, o i kin auiaui a inau.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Ngen i kin auiaui Kaun o, sang saunmasamasan kin auiaui mansang, saunmasamasan kin auiaui mansang.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel auiaui Ieowa, pwe Ieowa me kalangan, o wasa en kamaio mi re a;

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

A pan kotin dorela Israel sang dip a kan karos.